Dáidda lea sutnje dego suokkardalli journalistihkka

Anders Sunna. Govvejeaddji: Lars-Ola Marakatt

Norgga politihkkarat háliideddje agibeaivái giddet su boahtimis Norgii maŋŋel go málii girona mas leai bombaavvi. Lulliruoŧas gažadeddje politihkkarat jus son galggai beassat almmolaš dáidaga hábmet. Muhto Anders Sunna lea válljejuvvon Venedigii čájehit su čehppodaga ovttas golmmain sámi dáidáriiguin. Ja čalmmostahttit sámi servvodaga lea dan maid ieš háliida.

Čoaskimis ja seavdnjadasas lávkestin sisa ivdnemáilbmái. Čuovga ja moivi mii dustto mu su ateljeas dovdu dego vitamiinapillar. Gironat heaŋgajit gáhtus, čoarvvit seainnis ja das gaskas leat ođđa tevnegat šaddagoahtimen. Dáidagat leat dovddut sutnje mat bohtet barggadettiin muitala Anders Sunna:

– Láven álgit moivviin ja de diktit šaddat. Mus lea jurdda muhto jus in lea nu lássajuvvon dasa maid áiggun dahkat de lea mus stuorit vejolašvuohta muktit. De sáhtán gávdnat máŋggalágán dovdduid ja oaččun jurdagiid.

Ovtta seainnis lea távval maid son lea málen. Lea govva su ádjás. Son lea Anders Sunna ovdagovva.

– Go mu áddjá álggii boazodoallui leai áibbas okto. Son doarui čearu geahččoboazoeaiggádiiguin mat geahččaledje neaktit máksit sutnje bálkká. Seammas son galggai ealihit veagas.

Anders Sunna lea okta golmmain dáidáriin mat leat nammaduvvon ovddastit Sámi dáiddadilalašvuođas Venedigis boahtte jagi. Lea OCA, Office for Contemporary Art Norway, mii lea válljen Pauliina Feodoroff, Máret Ánne Sara ja Anders Sunna. Ja lea vuostas geardi go sámi dáiddárat besset ovddastit Sámi doppe. Jagi geahčen galgá čájáhus rahppojuvvot.

– Min oažžut dahkat maid fal háliidit. Lea suohtas. Mun in láve dákkáriid vuordit muhto láven barggadit ja de oaidnit mii dáhpáhuvvá.

Anders Sunna lea bajásšaddan Bájelis. Ruovttogilii namma lea Kieksiäisvárri ja lea beanagulluma eret Bájelis. Sus leai álggorájes juo álkit tevnet ja oaččui proffsadávviriid su áddjás juo logejahkásaččan. Muhto sus ii lean vejolaš oahppat sámegiela skuvllas. Giella leai muhtin muddui ruovttus muhto eanasáiggi gal ruoŧasteddje ja de leai maid suomagiella. Skuvllas oahpai durtnosleagi suomagiela vaikko hálidii oahppat sámegiela.

– Dál go jurddašan dan birra de anán ahte buot gielain lea seammá árvu. Muhto ii galgga bággejuvvot oahppat ja ii galgga gildojuvvot oahppamis dan giela maid háliida.


Govvejeaddji: Lars-Ola Marakatt

Váillahat go sámegiela?

– Govva ságasta buot gielaid.

Ii goabbáge su váhnemiin lean dáiddár muhto leat gávdnon čeahpes olbmot sogas čilge Anders Sunna. Son álggii gaskkustit jurdagiid dáidagiin. Ja juo 14–jahkásaččan leai sus miella politihkalaš čuoččohusaid dahkat. Muhto fertii álggus bargat oažžundihte nama dáiddabirrasis.

– Don fertet leat dohkkehuvvon álggus vai beasat sisa dáiddaservvodahkii. Ja vai oaččut eanet oktavuođaid. Dalle gal jorihisgoahtá ieš.

Dat mii lea su movttáskan su dáidabarggustis lea go lea dovdan ahte sin leat olggostuvvon go leat bargan boazodoalus konsenšuvdnačearus Bájelis dan rájes go Andersa áddjá álggii boazodoaluin. Konsenšuvdnačearus leat eananeaiggádat, dávjá boanddat, mat oamestit eanas bohccuid maid sámi boazodoalli galgá dikšut. Muhto go su áddjá ja áhči vielljaniisguin eai soabadan eananeaiggádiiguin de jođiha Sunna bearaš odne boazodoalu olggubealde buot ráhkaduvvon vuogadagaid. Ieža čuoččohit ahte sis leat buot rievttit maid juo dárbbašit. Lea nu vearráskan ahte sin leat uhkiduvvon, muitala Anders Sunna.

– Don olggostahttojuvvot oalát. Álggus it lea dohkkehuvvon sámi servodagas ja it ge ruoŧas. Don leat dego eará servodagas ja it lea bures boahtin gosage. Dát lea goit álgán rievdat mu dáidaga dihte, dadjá son.

Su bajásšaddu Bájelis ja su bearraša dáistaleapmi beassat joatkit boazodoaluin lea hábmen Anders Sunna. Sutnje ii baste mihkkege muitala:

– Mun in beroš maid earát jurddašit mu birra. Lean gievra ja mus lea nana iešdovdu. In lea diet joavkkoealit mii čuovvolan. Mun jurddašan ieš.

Vaikko livčče muhtomin miella de Anders Sunna ii áiggo álgit boazodoallui. Son gal lohká ahte friddjavuođadovdu lea maiddai dáiddavirggis ja ahte dat muittuha leahkit boazomeahcis.

– Mu boarráseamos viellja gii lea snihkkár livčče soahpan miha buoret bargat bohccuiguin. Sus lea hui álkit bohccuiguin. Muhto jus livččen šaddan válljet eará ámmáha de livččen dušše sáhttit jurddašit bargat bohccuiguin, dadjá son.

Muhto dat ii lea vejolaš Anders Sunnai iige su villjii, go konsenšuvdnačearu eananeaiggádat dat válljejit geat galget hoaitit sin bohččuid, ja leat konsenšuvdnaeaiggádin.


Govvejeaddji: Lars-Ola Marakatt

35–jahkásas Anders Sunna lea juo geargan bargat dáiddáriin 20 jagi. Su bajásšaddu ja sámiid dáistaleapmi leamaš rukses árpu su dáidagis. Ja su barggu lohká veaháš dego journalistihkka. Son láve suokkardallat ja lohkat buot fáttaid birra masa son berostišgoahtá.

– Ovttaládje lean dego journalistta gii suokkardallá muhto goitge in. Dáidda šaddá dego dokumentara ráhkadit. Muhto ii riekta. Lea dovdu, okta lávdi, dáhpáhus. Buot olbmuid gean govvidan gávdnojit vai leat gávdnon.

Vaikko Anders Sunna ii meidne hárdit de lea su dáidda dahkan dan. 2016 šattai digástallan Álaheajus maŋŋelgo son leai málen girona mas leai bombaavvi. Šattai ságastallan olles norggas.

– Giron oidnui riikaođđasiin ja ledje politihkkarat geat hálideddje mu sáddet olggos riikkas ja eai goassege sahtin luoitit mu dohku, muitala son.

– Ovddádusbellodat dulkui dan terrorisman. Šattai radiodebáhtta mu, bargiidbellodaga ja ovddádusbellodaga gaskas. Dat leai issoras suohtas. Sin fertejit čuovvut bellodatprográmma ja eai sáhttán dadjat vaikko maid. Mun sáhtten sin suhttadit jallodahkii. Dego dáiddar sáhtán prinsihppalaččat dadjat maid háliidan.

Hálidat go provoseret?

– Álggurájes ii leat gal dat mii lea jurdda. Mun dagan dan masa ieš beroštan. Maŋŋel huobmán jus soamis lea hárdášuvvan. In sáhte dan ulbmiliin bargat. Dalle šaddá hálbi, dadjá Anders Sunna.

Son lea eanet almmolaš dáiddabargguid dahkan norggas ja suomas go ruoŧas. Dan áidna dáidaga ruoŧas dagai Nässjöas Smålanddas guokte jagi áigi. Dalle šattai ságastallan manin son dego sápmelaš galggai dan barggu oažžut. Go sámit dál eai gávdno doppe.

– Šattai biro eallin go almmoheddje geat galge beassat dahkat dáidaga. Leai politihkalaš. Sierra bellodagat čelke ahte ”Dáppe eai leat sámit” ”Min eat dien galgga”. Dan seainni maid galgen hábmet leai govas ávissa vuostas siiddus. Leai dego vearredagu báiki.

Mii lea Ruoŧain go guoská sámiid ektui?

– Go ii dieđe maidege de čuožžilit ovdagáttut ja olbmot jáhkket duon ja dán.

Mii dus lea ulbmiliid du bargguin?

– Dat lea iežan dihte dahkat juoga mii beroštahttá mu. Ja maid go ruoŧa stáhtta ja skuvla ii dieđit sámi historjja birra de ferten ieš dan dahkat. Lea maid okta vuohki duvdit eret rasisma ja muktit vuogádaga. Dat lea measta buoret dahkat dan dáiddariin go politihkkariin. Galgá falli čohkkát jus galgá bellodagas bargat, dadjá Anders Sunna.

Lars-Ola Marakatt • 2021-02-25
Lars-Ola Marakatt lea multimediajournalistta ja jorgaleaddji Gironis. Son lea bargan Ruoŧa Radio Sámeradios 20 jagi muhto jođiha odne iežas doaimma.


Lyktan lea máŋggagielat kulturčálus. Mis lea erenomáš beroštupmi gielladeaivvadeapmái. Vuolggasaddji lea “dáidda buohkaide”, ja čállosat leat dáidaga, kultuvrra ja máŋggagielalašvuođa birra. Mii leat politihkkalaččat- ja oskkolaččat sorjjasmeahttumat ja lea friddja dáiddaovddastus Vestmanlánddas mii lea váldoeaiggát. Váldde oktavuođa

Med konsten som grävande journalistik

Anders Sunna. Foto: Lars-Ola Marakatt

När han målat en fjällripa med bombbälte ville norska politiker utvisa honom. I Nässjö ifrågasattes att han alls skulle få göra offentlig konst. Men Anders Sunna, som blivit utvald till Venedigbiennalen som en av tre samiska konstnärer, säger att han bara vill öka medvetenheten om det samiska samhället.

– Det började med att jag som sexåring sålde teckningar till min brors klasskamrater för en krona styck. Det var mest för att kunna köpa glass, skrattar Anders Sunna när jag träffar honom i hans ateljé i centrala Jokkmokk en sen februarikväll.

Från kylan och mörkret kliver jag in i en värld av färger. Ljuset och kaoset i hans ateljé känns som en vitaminkick i februarimörkret. Det hänger ripor i taket och renhorn på väggen mellan verken som håller på och växer fram. Konstnärskapet för honom handlar mycket om känslor som kommer fram i skapandet:

– Jag brukar börja med ett kaos och sen växer det fram. Jag har en liten röd tråd och så där. Men om du inte har strikt vad du ska göra är du mer öppen för att ändra. Då kan du hitta olika känslor och intryck. Men om du är för noga med skiss och allt blir det inte bra, säger Anders Sunna.

På väggen hänger en teckning av hans farfar, som han ser som en förebild.

– När han började med renskötseln var han alldeles ensam. Han slogs ensam mot en sameby med skötesrenägare som vägrade betala för att han jobbade åt dem och samtidigt skulle han försörja en hel familj.

Han är en av tre utvalda som för första gången får representera Sápmi på konstbiennalen i Venedig. Det är OCA, Office for Contemporary Art Norway, som valt Pauliina Feodoroff och Máret Ánne Sara och Anders Sunna till utställningen. Det är första gången någonsin som samiska konstnärer ska få representera  sitt hemland Sápmi på den erkända konstbiennalen. Om ett år ska deras gemensamma utställning vara klar. Själv tar Anders Sunna det med ett lugn:

– Det är kul. Jag förväntar mig aldrig något. Jag kör på som jag brukar, på känsla, och ser vad som händer.

– Vi får göra hur vi vill. Det blir inget slätstruket i alla fall, säger han.

Anders Sunna är uppvuxen i Kieksiäisvaara som ligger en mil utanför Pajala. Han hade lätt för att lära sig att teckna och fick professionella grejer av sin morfar som tioåring. Däremot fick inte Anders möjligheten att lära sig samiska i skolan. Det fanns till viss del samiska i hemmet, men för det mesta var det svenska och ibland finska. I skolan fick han läras sig meänkieli, tornedalsfinska även om det inte var det han ville.

– Nu i efterhand tycker jag alla språk är lika mycket värda. Men man ska inte bli tvingad till det och inte bli nekad de språk man vill lära sig.


Foto: Lars-Ola Marakatt

Saknar du samiska språket?

– Bilder talar alla språk.

Ingen av hans föräldrar har haft någon karriär inom konstnärsyrket men det har funnits många händiga i släkten berättar han. För Anders Sunna kom det att handla om att uttrycka sig genom konsten. Och han drevs mot att göra politiska statements redan som 14 åring. Men först fick han dock sikta in sig på att skaffa sig ett gott renomé i konstnärliga kretsar.

– Du måste vara rumsren ett tag för att komma in i de här kretsarna. Och få ett bredare kontaktnät. Sen rullar det på.

Det som drivit honom som konstnär är känslan av utanförskapet som han känt då hans familj jobbat som renskötare i en koncessionssameby i Pajala sen Anders farfar började med renskötsel i området. I en koncessionssameby är det markägarna, ofta bönder, som äger en stor del av renarna och en samisk renskötare tar hand om dem. Men i och med att hans farfar och hans far och bröder inte kom överens med markägarna bedriver de idag en renskötsel utanför alla regelverk. Själva hävdar de att de har alla rättigheter som krävs för att bedriva renskötsel. Det har gått så långt att det förekommit hot också berättar Anders Sunna.

– Man blir helt utlämnad. För första blir man inte accepterad av det samiska samhället sen är man inte heller accepterad av det svenska. Så du är utanför allting. Du är inte välkommen någonstans. Här har det börjat ändras med hjälp av konsten, säger han.

Hans uppväxt i Pajala och hans fars och brödernas kamp att få bedriva renskötsel har format Anders Sunna till en väldigt hårdhudad person berättar han.

– Jag skiter i vad andra tycker och tänker om mig. Man blir väldigt stark i sig själv och sin familj. Det blir inte det där att man är flockdjuret som följer gruppen utan jag tänker själv.

Men att bli renskötare är inget som Anders Sunna siktar på. Dock menar han att frihetskänslan i konstnärsyrket påminner mycket om friheten i renskogen.

– Min äldsta bror hade passat bättre att jobba med renar än att vara snickare. Han har otroligt lätt för renskötseln. Men om jag inte varit konstnär skulle jag nog bara kunna tänka mig att jobba med renskötsel, säger han.

Men varken Anders Sunna eller hans bror har fått chansen att fortsätta, då en koncessionssamebys markägande majoritet väljer vem som ska sköta om deras renar och vara så kallad koncessionsägare.


Foto: Lars-Ola Marakatt

Med sina 35 fyllda har Anders Sunna hunnit jobba som konstnär i tjugo år. Den röda tråden är kampen i koncessionssamebyn och det samiska folkets kamp överlag. För honom är jobbet fritt som renskötseln men intressant som journalistiken då han brukar gräva ner sig och läsa om de ämnen han intresserar sig för.

– På ett sätt är man grävande journalist men ändå inte. Konsten blir en slags dokumentärt arbete. Den är inte strikt dokumentär. Men den har en känsla, en scen, en händelse. Personerna som jag porträtterar finns eller har funnits.

Trots att Anders Sunna inte utgår från att provocera har hans konst gjort just det genom åren. 2016 hamnade han i hetluften i Alta i Nordnorge. Efter att ha målat en fjällripa med bombbälte blev han ett samtalsämne i hela landet.

– Ripan hamnade på riksnyheterna och det fanns politiker som ville att jag skulle utvisas från landet och aldrig komma dit igen, säger han.

– Fremskrittspartiet, FRP, tolkade den som terrorism. Det blev radiodebatt mellan mig, Arbeiderpartiets representant och FRP. Det var fruktansvärt roligt. De är tvungna att hålla sig till sina partiprogram och jag kunde driva dem till vansinne. För som konstnär kan jag ju säga i princip vad jag vill, säger Anders Sunna.

Vill du provocera?

– Det är inte tanken från början. Tanken är att göra något som jag tycker är intressant och som jag drivs av. Sen märker man om någon blir provocerad efteråt. Du kan ju inte gå  ut för att göra det. Då blir det billigt, säger Anders Sunna.

Han har gjort mer offentlig konst i Norge och Finland än i Sverige. Den enda offentliga konsten i Sverige var i Nässjö 2019. Då hamnade han i blåsväder igen. Det blev debatt om samer och om att det inte fanns samer i Småland och varför skulle då Anders Sunna få vara med.

– Det blev ett jävla liv när de presenterade vilka som skulle få göra konsten. Det var så politiskt. Olika partier gick ut och sa att ”här finns inga samer” ”Vi ska inte ha sånt där”. Väggen som jag skulle måla hamnade på förstasidan i tidningen, det var som en brottsplats, säger Anders Sunna.

Vad är det med Sverige och samer?

– Det är klart att om man ingenting vet får man fördomar och tror det ena och det andra.

Vad har du för mål med ditt skapande?

– Det är för sin egen del att göra något man brinner för. Och sen också att när inte svenska staten och skolan kan informera om samisk historia måste man göra det själv. Det är också ett sätt att motarbeta  rasism och kunna ändra på system. För det går nästan bättre att göra det som konstnär än politiker. Det är ett jävla bänknötande att sitta med i partier, avslutar Anders Sunna.

Lars-Ola Marakatt • 2021-02-25
Lars-Ola Marakatt är multimediafrilansjournalist och översättare i Kiruna. Han har jobbat på Sveriges Radios samiska redaktion i 20 år.


Lyktan är en flerspråkig kulturtidskrift med ett särskilt intresse för mötet mellan språk. Med utgångspunkt i ”konst för alla” skriver vi om konst, kultur och flerspråkighet. Vi är politiskt och religiöst obundna och drivs fristående med Konstfrämjandet Västmanland som huvudman. Kontakta oss