Varje år presenterar elever på Västerås Konstskola sina slutarbeten på Västerås konstmuseum. I år har de arbetat med temat självporträtt, i en utställning som pågår fram till 31 maj.
Självporträttet som stil tog sin början under renässansen. Tanken var att konstnären skulle fånga och bevara ett ögonblick i tiden – någonting som kunde ta timmar och ibland veckor.
I dag är det självuttrycket lika relevant, men förekommer oftare i form av sekundsnabba foton och selfies.
En konstnär som har arbetat djupgående med temat självporträtt är Emma Morén, som är en av avgångseleverna på Konstskolan. Emma är uppvuxen i Stockholm men började studera på Textilhögskolan i Borås. Hon fortsatte sedan att jobba inom modebranschen, innan hon sökte sig till konstskolan.
Vi samtalar kring utställningens tema och hur hon har förhållit sig till det. Emmas självporträtt är mer nyanserade än det traditionella och naturalistiska porträttet. Hon har vävt in sina åskådningar och idéer i verken. Hon berättar att ett av hennes verk inte bara är ett porträtt av henne utan av hela mänskligheten:
– Jag är väldigt intresserad av återvinning. För det ett konstverk har jag använt blandade saker som jag hittat ute. Jag har fotat mig själv och samtidigt ville jag få in min textila bakgrund så jag printade ut det på en kanvas i tyg. Sedan har jag broderat bröstkorg, skelett och blodomloppet. Det blir nästan så att den här urmänniskan av plast förvandlas till en ny typ av människa.
Emma har jobbat med textil, keramik, fotografi och rörlig bild. Porträtten innehåller allt från hennes innersta förhoppningar till referenser till hennes inspirationskällor. En av dem är Frida Kahlo, en konstnär vars egen kollektion av verk till en stor del bestod av självporträtt.
– Jag har ett självporträtt där jag har gjort en parafras på henne, då jag nästan blir hennes galna tvilling. Jag blir som Diego, hennes man. Jag förvandlas från Frida till hennes man. Och även fast hon kämpade så himla mycket, så fortsatte hon med sin konst. Det inspirerar mig verkligen.
Jag frågar om hon kan relatera till den sidan av Frida Kahlos konstnärskap – lidandet och användandet av konsten som en sorts kur.
– Precis som hon så har jag också inre demoner. Jag har jobbat väldigt mycket med psykisk ohälsa. Det var så jag började med självporträtt. Det var min terapi. Ett sätt att få utlopp. Så under tiden jag har gjort dessa porträtt så har jag mått så himla mycket bättre efter varje verk.
Att måla ett noga förberett självporträtt kanske inte är så annorlunda från att intuitivt ta ett foto på sig själv, eller som Emma har gjort: blanda olika verktyg. I grunden handlar den sortens självuttryck om att presentera sig själv på ett önskat sätt, att genom sin egen bild visa det man står för, det man drömmer om men också det man har varit med om. Emma säger till sist:
– Konsten är livsviktig. Jag hade inte varit här idag om inte jag hade hittat något sätt att uttrycka mig på.
Ava Rasolpour • 2020-06-04 Ava Rasolpour är redaktör, skribent och översättare på Lyktan med ett särskilt intresse för konst och kultur.
Johnny Isaksson • 2024-10-07
Vad gör man med ett språk som inte är ens modersmål, inte ens andra eller tredjespråk, men som varit med och format hela uppväxten? Läs Lyktans första text på och om meänkieli av Johnny Isaksson.
Läs mer →
Ghirmay Yohannes • 2024-10-03
Den 23 september var det 23 år sedan Dawit Isaak och andra journalister på privata tidningar greps av regimen i Eritrea. Men steget till diktatur var inte omedelbart. Ghirmay Yohannes skriver om de osäkra åren i Eritrea efter millennieskiftet.
Läs mer →
Monica Mazzitelli • 2024-09-18
Lyktans Monica Mazzitelli har träffat den italienska författaren Nicola Lagioia för att diskutera hans senaste roman, som bygger på en verklig händelse, men som också visar sig ha mörka, personliga bottnar.
Läs mer →
