Oğluma bir mektup ve Kafka

Fotoğraf: Nenad Stojkovic. Creative Commons license

Çok dilli bir çocuğun majör ve minör dilleri birbiriyle nasıl ilişkilenir? Lyktan`dan Didem Yıldırım minör edebiyat ve Kafka teorisinden hareketle oğluna bir mektup yazdı.

Bu mektubu sana ben, majör bir dilde ve minör bir üslûpla yazıyorum… Sana yazacağım ilk mektubun İsveççe olacağını hiç düşünmemiştim. Aslına bakarsan zaten günün birinde bir çocuğum olacağını da pek düşünmemiştim, fakat dünyada aşağı yukarı sadece on milyon insanın konuştuğu bu İskandinav dilini yirmi dokuz yaşımdan sonra öğrenip, bu dili Türkçe ve İngilizce `den bile daha aktif olarak kullanacağım hiç akıma gelmezdi.

Çünkü aslında benim başka dillerim vardı, konuşamadığım diller ve olamadığım insanlar bu yüzden de… Ne derler bilirsin, “bir dil bir insandır.” Mesela eğer konuşabildiğim dillerden birisi Kürtçe olsaydı babaannemin hikâyelerini anlayabilir, onunla daha farklı bir iletişim kurabilirdim ve eğer Ermenice öğrenme şansım olsaydı kendi kültürel mirasımı sana daha iyi aktarabilirdim. Bildiğiniz dillerin sayısı, olduğunuz insan sayısıdır atasözü, dilin derin benlik duygumuzla bağlantısına işaret eder oğlum, bu yüzden senin benim gibi eksik kalmanı istemiyorum. Sahip olduğun bütün dillerde şarkı söyleyebil, bu diller sayesinde içinde kalabalık neşeli halklar olsun ve bu sayede de kendini hiç yalnız hissetme istiyorum. Benim gibi kendi dillerine yabancı kalmaman için elimden gelenin en iyisini yapacağım.

Bugünlerde sen ağrılarla ve uykusuz gecelerle gelen o güzelim süt dişlerin sayesinde ilk kelimelerini heyecanla ba-ba-ba-ba, gel gel gel, vir vir vir… birleştirmeye çalışırken ben de sen uyuduğun zamanlarda tezler, kitaplar okuyor ve çok dillilik üzerine podcastler falan dinliyorum. Çok dilli yetişen çocukların dil edinimi sürecinde ‘mutlaka’ yapılması gerekenler ve ‘asla’ yapılmaması gerekenlerin sıralandığı indirgemeci listelerinin direktifleri arasında derin düşüncelere dalıyorum. Sözlü dil öğreniminin sosyal yönlerinden tut da dilbilgisi derslerinde deşifre edilen anlambilim maceralarına kadar, kendi dil edinimime katkıda bulunan süreçleri hatırlamaya çalışıyorum. Bir de tabii ki, sen heyecanla ‘Babblarna’ izlerken, bu dil öğrenimi temelli bebek programının arkasında yatan dahiyane fikirler üzerine düşünüyorum.


Fotoğraf: Karolina Grabowska/Kaboompics

Mesela geçenlerde İsveççe ve Türkçe dilleriyle çok dilli olarak büyüyen çocukların dil beceri ve gelişimlerinin tek dille olarak büyüyen çocuklara oranla çok daha yavaş seyrettiğini öğrendim bir doktora tezinden. Ama sen merak etme oğlum bizim hiç acelemiz yok. İstediğin tüm dilleri sindire sindire öğrenebilecek kadar uzun bir zaman var önünde.

Senin iki isminden birisi Yaz oğlum, ileride öğreneceğin gibi Türkçedeki eş sesli ‘yaz’ kelimesi hem fiil hem de isim olarak kullanılır. İsim olan ‘yaz’ bir mevsimin, mevsimlerin en sıcağının adıdır, yazın başlangıç gününde doğduğun için bu ismi koyduk sana; ama biz içten içe bu kelimenin fiil anlamını da çok sevdik. Yaz aynı zamanda yazmak eyleminin emir kipindeki hâlidir. Bir oyun yazarları festivalinde tanışmış ve yazmaya âşık ebeveynler olarak sana bu isimle yazmayı dikte etmek istemiyoruz tabii ki, bizimkisi olsa olsa naif dil oyunu aracılığıyla sana yazmayı öğütlemek.

Okuduklarım içinde beni en çok rahatlatanlardan birisi Gilles Deleuze ve Félix Guattari isimli iki filozofun Kafka: Minör Bir Edebiyat İçin isimli kitapta anlattıkları oldu, çünkü anlamak içimizi hafifleten bir eylemdir oğlum. Deleuze ve Guattari’ye göre minör edebiyat, minör bir dilin edebiyatı değil, daha ziyade, bir azınlığın majör bir dilde yaptığı edebiyattır. Minör dil, kendi dilini bir yabancı gibi konuşmaktır.

Kurama ilham veren yazar Kafka, Prag`da doğmuş olmasına rağmen ömrünün birçoğunu Almancanın konuşulduğu Avusturya´da geçirmiş ve eserlerini Almanca dilinde vermiştir. Kafka`nın Almanca olarak ürettiği edebi eserler minör edebiyatın nadide örnekleri arasında gösterilir. Kafka şahane bir yazardır bu arada oğlum onun eserleriyle ilk kez tanışacağın günün heyecanını şimdiden içimde taşıyorum.

“Minör edebiyat aynı zamanda politiktir” der Deleuze ve Guattari amcalar oğlum ve eklerler minör edebiyatın temel özelliği dilin de tıpkı onu kullanan insanlar gibi ‘yersiz-yurtsuzlaşmış’ olmasıdır. Kulağa epey havalı gelen bu konsept basit bir şekilde, bir şeyin belirli bir bölgeden uzaklaştığı veya ondan saptığı hareket ve süreçler olarak tanımlanabilir. Yani tıpkı benim ve belki de biraz da senin dilin gibi.

Fakat sen doğrudan bir göçmen olmadığın için senin durumun Kafka`nınkinden biraz farklı. Senin aynı anda hem majör hem de minör bir dilin olacak ve eminim sonrasında da başka dillerin. Şöyle anlatayım: Kendi dillerinin konuşulmadığı bir yerde yaşamaya mecbur olan insanlar, yerleşik olan majör dili iyi bilmemelerine rağmen bu dili ısrarla kullanmaya zorlanırlar. Ve ortaya dile ve edebiyata ilişkin pek çok soru çıkar: Dili eşeleyebilecek ve bunu yalın bir devrimci çizgi boyunca geliştirebilecek minör bir edebiyat, öz dilden nasıl çekip çıkartılır? İnsan nasıl kendi öz dilinin göçebesi, göçmeni ve yabancısı olur?

İnsanlar kolaylıkla göçmen olabildikleri gibi kendi dillerinin de göçebesi, göçmeni ve yabancısı olabilirler. Çünkü ne derler bilirsin, ya da şimdilik bilmesen de öğreneceksin: “İnsanoğlu kuş misalidir.” Ağaçtan ziyade kuş gibiyizdir biz insanlar oğlum, bugün buradaysak yarın pekâlâ başka bir yerde olabiliriz. Doğduğumuz yerde kalmak zorunda değiliz ve hatta tam tersi bazen gitmek zorundayızdır. Şöyle de söyleyebiliriz; bazen gitmek isteriz, bazılarıysa gitmeye zorlanır.

Öte yandan majör ya da minör fark etmeden sana her tondan şarkılar söyleyen, masallar anlatan, tatlı sözler söyleyen bu diller her zaman masum olmayabilirler oğlum. Diller güç oyunları için stratejik araçlardır aynı zamanda. Bu söylediğimi de bil fakat, benimseme lütfen.

Didem Yıldırım • 2022-05-05
Didem Yıldırım, Türkiyeli sergi yapımcısı ve dramaturg. Çoğunlukla güncel sanat, tiyatro ve kültür üzerine yazılar yazıyor.


Lyktan diller arası etkileşime özel ilgi duyan, çokdilli bir kültür dergisidir. ”Herkes icin sanat” esasından yola çıkarak sanat, kültür ve çokdillilik üzerine yazılar üretiyoruz. Siyasi ve dini olarak serbetst bir yapıdayız ve proje sahibi Konstfrämjandet Västmanland ile birlikte bağımsız olarak yönetilmekteyiz. İletişim

Ett brev till sonen och Kafka

Foto: Nenad Stojkovic. Creative Commons license

Hur samsas det stora och det lilla språket hos ett flerspråkigt barn? Lyktans Didem Yildirim skriver ett brev till sin son, utifrån en teori om mindre litteratur och Kafka.

Jag skriver det här brevet till dig på ett större språk och med en mindre stil … Jag trodde aldrig att mitt första brev till dig skulle vara på svenska. Faktum är att jag inte riktigt trodde att jag skulle få ett barn en dag och jag trodde aldrig riktigt att jag skulle lära mig detta skandinaviska språk som bara talas av tio miljoner människor i världen. Och att detta språk skulle vara det jag använder mest, till och med mer än turkiska och engelska.

För i själva verket hade jag andra språk i mina rötter, som jag inte talade, inte kunde och på grund av detta var oförmögen att bli människor jag annars hade kunnat bli. Som man säger, ”ett språk är en person.” Om ett av språken jag hade kunnat tala till exempel varit kurdiska skulle jag ha kunnat förstå min farmors berättelser, och om jag fick chansen att lära mig armeniska skulle jag ha kunnat föra över ännu mer av mitt ursprung och kulturarv till dig. Ordspråket ”antalet språk du kan är antalet människor du är” pekar på språkets koppling till vår självkänsla, min son, så jag vill inte att du ska vara ofullständig som jag. Jag vill att du ska kunna sjunga på alla de språk du har i din bakgrund och tack vare dessa språk kommer det att finnas många glada människor i dig så att du aldrig känner dig ensam. Jag är redo att göra mitt bästa så att du inte ska bli en främling för dina egna språk.

Just nu försöker du artikulera dina första ord med iver, med hjälp av de vackra mjölktänderna som kom efter smärta och sömnlösa nätter; ba-ba-da-ba, gel-gel-gel, och vir vir. Och medan du sover läser jag avhandlingar och böcker och lyssnar på poddar om flerspråkighet. Jag dagdrömmer om förståsigpåarnas listor med regler för vad som ”bör göras” och vad som ”aldrig bör göras” i flerspråkiga barns språkinlärningsprocess. Jag försöker komma ihåg mina upplevelser och de processer som bidrog till min egen flerspråkiga utveckling. Från det muntliga lärandet som kom i det sociala livet till de semantiska äventyren som dechiffrerades under skolans grammatiklektioner. Och naturligtvis, när du med spänning tittar på Babblarna, tänker jag på vilka briljanta idéer som ligger bakom detta språkutvecklande barnprogram.


Foto: Karolina Grabowska/Kaboompics

Jag lärde mig nyligen från en doktorsavhandling att språkutvecklingen hos barn som växer upp med svenska och turkiska i hemmet är mycket långsammare än hos dem som växer upp med bara ett språk. Men oroa dig inte, vi har ingen brådska. Du har lång tid på dig att lära dig alla språk du vill.

Ett av dina två namn är Yaz, min son, och som du kommer att lära dig senare så har namnet två betydelser på turkiska, dels som ett verb, dels som ett substantiv. Det är namnet på den varmaste årstiden och som du vet föddes du i början av sommaren. Men vi tyckte också om detta ords verbbetydelse; det är imperativformen av verbet ”att skriva”. Som föräldrar som träffades på en dramatikerfestival och med en hjärtlig koppling till skrivandet vill vi inte med detta namn kräva av dig att börja skriva, men se denna ordlek som en uppmuntran.

En av de mest tröstande saker jag har läst är det som de två filosoferna Gilles Deleuze och Félix Guattari skrev i boken Kafka – För en mindre litteratur.  Enligt dem är minoritetslitteratur inte litteratur på ett mindre språk, utan snarare litteratur gjord av en minoritet på ett större språk. Ett ”mindre” språk är att tala sitt modersmål och låta som en utlänning.

Författaren Franz Kafka, som inspirerade teorin, föddes i Prag men tillbringade större delen av sitt liv i Österrike och skrev sina magnifika verk på det tyska språket, vilka utgör sällsynta exempel på mindre litteratur. Kafka är förresten en underbar författare, min son, och jag längtar till den dag då du kommer att möta hans verk för första gången.

Poängen med mindre litteratur är att allt är politiskt säger farbröderna Deleuze och Guattari och tillägger: huvuddraget i mindre litteratur är att språket är avterritorialiserat precis som de människor som använder det. Det tjusiga begreppet avterritorialisering kan definieras som rörelsen och processen genom vilken något flyr eller avviker från ett givet territorium. Så precis mitt språk och kanske lite som ditt.

Men eftersom du inte är en invandrare direkt är din situation lite annorlunda än Kafkas. Du kommer att ha ett större språk och ett mindre språk samtidigt och kanske kommer flera andra språk att följa efter. Låt mig uttrycka det så här: Människor som bor på en plats där deras modersmål inte talas tvingas använda det nya landets språk ihärdigt, trots att de inte kan det väl. Och många frågor om språk och litteratur uppstår; hur kan en mindre litteratur gräva fram språket, och efter det utvecklas i enkel revolutionär linje som extraheras från originalspråket? Hur kan en person bli nomad och invandrare i sitt eget språk?

För människor kan lätt bli invandrare såväl som nomader i sitt modersmål. Du vet vad de säger, även om du inte vet det just nu; människor är som fåglar. Vi är mer som fåglar än träd, min son, även om vi är här idag kan vi mycket väl vara någon annanstans imorgon. Vi behöver inte stanna där vi föddes. Ibland vill vi gå, andra tvingas till det.

Å andra sidan är dessa språk som sjunger alla möjliga sånger och berättar historier och söta ord för dig kanske inte alltid oskyldiga, oavsett om de är större eller mindre. Språk är samtidigt strategiska verktyg såväl som verktyg för maktspel. Hör vad jag säger om detta min son men ta det inte till dig.

Didem Yildirim • 2022-05-05
Didem Yildirim är utställningsproducent och dramaturg från Turkiet. Hon skriver mest om samtidskonst, teater och kultur.


Lyktan är en flerspråkig kulturtidskrift med ett särskilt intresse för mötet mellan språk. Med utgångspunkt i ”konst för alla” skriver vi om konst, kultur och flerspråkighet. Vi är politiskt och religiöst obundna och drivs fristående med Konstfrämjandet Västmanland som huvudman. Kontakta oss