Mahdi använder egna flykten i filmprojekt om migration
▲ Foto: Mahdi Ahmadi
Mahdi Ahmadi kom till Sverige ensam som 16-årig. Nu använder han sina svåra minnen i kreativa arbeten. Som i film- och kulturprojektet Noncitizen, som jobbar för att berätta och lyfta upp frågor kring migration och mänskliga rättigheter.
Det är en disig onsdagseftermiddag när jag träffar Mahdi på Täby centrums fritidsgård Esplanad. Jag möts av en entusiastisk och munter ung kille som har kommit tidigare än vår utsatta tid och väntat.
Mahdi går tredje året i gymnasiet. Han studerar, jobbar och spelar fotboll på fritiden. Dessutom är han delaktig i olika konstnärliga projekt.
– Det fanns alltid ett intresse för konst under min uppväxt. Sedan hittade jag det här mentorskapsprojektet Noncitizen Camera, som vände sig till dem som ville lära sig hur man skapar film och dokumentärer.
Noncitizen startades 2015 av dokumentär-och filmskapare för att bland annat lyfta upp frågor om migration, gränser och rättigheter. En stor del av Noncitizens arbete går ut på att lämna över berättarrösten och makten över den egna historien, till de som faktiskt har upplevt flykt.
– En av de stora frågorna för oss har varit: vem får berätta? Vi tänker att det är att det är människor som har erfarenhet av flykt, och att de får berätta det som de vill berätta. Det kanske inte handlar om flykt och migration överhuvudtaget säger Noncitizens projektledare Dennis Harvey och tillägger:
– Mahdi har till exempel skapat många fina musikvideor och andra kortfilmer som inte handlar om flykt alls.
Mahdi kommer ursprungligen från Afghanistan men växte upp i Iran. Han beskriver känslan efter sin resa som en kniv i hjärtat, som bara kunde dras ur när han väl landade i Sverige.
– Jag kom hit som ensamkommande och det var först när jag kom till Sverige som jag förstod vad jag hade gått igenom. Jag kände mig förkrossad. Jag tänkte, varför ska just jag behöva fly. Men jag är ändå glad att jag klarade mig. Jag har också fått ett annat perspektiv och förståelse för livet.
Det förflutna är något som han inte vill prata så mycket om. Det är för jobbigt. Han använder istället sin kreativitet som ett sätt att få bukt med sådant som känns extra svårt. Noncitizen projektet har också hjälpt honom upptäcka mer av det som han tycker om.
– Vi gick på workshops där de berättade hur man skapar film, vad film egentligen är och varför man gör film eller dokumentärer. Jag fick också låna utrustning, berättar han och tillägger:
– Jag tänker alltid att jag kan uttrycka mina känslor på ett annat sätt än att bara ”säga” det rakt ut. Jag kan visa upp dem på något annat kreativt sätt, genom att filma, ta bilder eller skriva ner dem.
Hos Noncitizen har Mahdi presenterat filmer via livestream, skapat egna kortfilmer och varit på events och filmfestivaler. Han uttrycker även ett intresse för att stå både bakom och framför kameran.
– Noncitizen hade en minifestival där jag var programledare och presenterade filmer. Jag har själv inte varit med i någon dokumentär eller film ännu, men det kanske kommer senare.
När han fick besked om att han skulle utvisas under 2017 blev han förtvivlad. Han skulle bli tvungen att flytta och gå miste om sina vänner och sin skola i Täby. Det var något som tog hårt på honom.
– Jag fick inte bo kvar på kollektivboendet där jag alltid bott. Jag har alltid spelat fotboll parallellt med skolan och jag spelar än idag. Vår coach frågade mig om jag ville bo hos honom och där bodde jag ett tag tills jag hittade eget boende.
Foto: Ava Rasolpour
Mahdi berättar även om svårigheterna med att känna sig ensam och befrielsen i att låta sig själv känna alla känslor.
– Ibland tänker jag på att min familj inte är här och blir ledsen. Då kan jag känna att jag faktiskt vill gråta. Det finns ju stereotyper om att ”killar inte får gråta” men jag har inget sånt tänk. Ibland är man känslig och tänker nu vill jag bara ligga i min säng och kommer det tårar så är det okej.
När de tankarna och känslorna blir för mycket skriver han ner dem på papper, i form av en dagbok som han numera skriver i dagligen.
– Jag skriver om vad jag gör, vad jag tycker och känner. När man har skrivit ner tankarna får man ett annat perspektiv på saker. Vissa problem blir lättare att acceptera.
Den nya gymnasielagen som kom 2018 innebar att Mahdi kunde få ett uppehållstillstånd så länge han studerade på gymnasiet och uppfyllde vissa krav, som att få ett fast jobb direkt efter gymnasiet.
– Snart tar jag studenten, börjar vuxenlivet och börjar jobba, utbrister han med ett skratt.
På frågan om vad han kan tänka sig arbeta med i framtiden säger han att han vill jobba med att hjälpa människor.
– För två år sedan hade jag sagt att jag vill jag bli fotbollsspelare. Men jag har fått hjälp när jag behövde det och nu vill jag ge tillbaka. Jag vill hjälpa andra som en sorts karma så att det går vidare.
Han vill också uppleva så mycket det går för att hitta sin passion och sin väg i livet. Just nu filmar han konfirmationer och videos åt sina vänner vid sidan.
– Jag filmar folk när de är på konfirmationsläger. Jag filmar vad de gör och hur de känner. Jag försöker också filma för mina vänner. Nu har en av mina kompisar startat en Youtube-kanal och han vill att jag ska filma honom. Så jag försöker hitta på olika saker att filma, berättar Mahdi.
– Det var tanken när jag gick med i Noncitizen mentorskapet. Jag vill testa olika saker och hitta var passionen ligger, i filmskapandet, eller i att hjälpa människor på olika sätt. Jag vill bara lära mig så mycket som möjligt och det viktigaste är att inte ge upp.
Ava Rasolpour • 2020-12-11 Ava Rasolpour är redaktör, skribent och översättare på Lyktan med ett särskilt intresse för konst och kultur.
Kasia Syty • 2024-04-23
Agri Ismaïls debut Hyper är en generationsroman som skärskådar privat- och världsekonomins betydelse för enskilda familjer. Kasia Syty har pratat med författaren om vad pengar egentligen betyder, om att översätta sig själv, och om att leva ett hypermångkulturellt liv.
Läs mer →
Vera Stremkovskaya • 2024-04-12
En magnifik Buddhastaty på ett museum sätter tiden, rummet och språken i gungning. Läs Vera Stremkovskaya i Lyktan.
Läs mer →
Alyona Verbanova • 2024-04-08
Vi bad den ukrainska författaren Alyona Verbanova skriva om upplevelsen av att komma till Sverige efter att ha flytt undan den ryska invasionen. Här berättar hon om utmaningarna och det varma mottagandet.
Läs mer →
