لماذا ترجمتُ ”الغرفة الحمراء”؟

August Strindberg. Bild: Kungliga Biblioteket.

نُشِرت رواية ”الغرفة الحمراء” لأوغست ستريندبري عام 1879، ولكن عندما ترجمها مصطفى قاعود إلى العربية، أدرك أن للنص أهمية معاصرة في مجتمعات الشرق الأوسط قد لا تكون بنفس القوة هنا في السويد. اقرأ ما الذي دفعه إلى التعامل مع هذا العمل الكلاسيكي من الأدب السويدي.

عندما وصلتُ إلى مدينة مالمو جنوب السويد كمهاجر عام 2014، كانت أول علاقة صداقة لي مع مكتبة مدينة مالمو. بدأتُ أشارك بانتظام في الأنشطة هناك، والعديد منها كان يُقام في قاعة كبيرة تُسمى ”الغرفة الحمراء”. كان لصدى الاسم تأثير خاص عليّ، رغم أنني في البداية لم أكن أعلم أنها سُميت تيمناً بالعمل الأدبي للكاتب السويدي البارز والمثير للجدل أوغست ستريندبري، مؤسس المسرح الانطباعي على المستوى العالمي. ولم أكن أتوقع أبداً أنني في يوم من الأيام سأتقن اللغة السويدية بدرجة تسمح لي بترجمة هذا العمل الأدبي السويدي المهم إلى اللغة العربية.

يحار المرء من أين يبدأ عند تقديم ترجمة لعمل أدبي إبداعي يجمع بين الرواية والمسرح والتوثيق، مثل ”الغرفة الحمراء” للكاتب السويدي أوغست ستريندبري (1849–1912، ستوكهولم). هل أبدأ بالحديث عن العمل نفسه، أم عن الكاتب الذي أبدعه، والذي كتب العديد من الأعمال المسرحية والأدبية الأخرى؟ أم عن كليهما معاً، بطريقة تعكس الترابط بين الكاتب وأعماله؟ لقد أصبح ستريندبري أشهر كاتب سويدي، ومكانته الدولية كمؤسس للمسرح الانطباعي الحديث في أوروبا والعالم لا جدال فيها. لقد أثّر على تشيخوف وإبسن، وكذلك على كبار صناع الأفلام مثل إنغمار برغمان. و”الغرفة الحمراء” كانت العمل الذي نال به الاعتراف العام، حسبما قال بنفسه.

نُشِرت رواية ”الغرفة الحمراء” عام 1879، في وقت شهد تحولات اجتماعية كبيرة في السويد والعالم. في أحد الفصول، يذكر الكاتب ”كومونة باريس” والنضال العمالي العالمي. في السويد، صوّرت الرواية الانتقال الصعب نحو مجتمع برلماني ديمقراطي. وقد واجهت الرواية الكثير من العراقيل وكانت نقداً لاذعاً وساخراً لكل ما أعاق تطور المجتمع. لم يسلم من لسان ستريندبري الحاد أحد: لا السلطات غير الفعالة، لا الأكاديمية، لا الصحافة، لا دور النشر، المسرح، الفن، الفلسفة، الحياة البرلمانية، النقابات، السياسة، ولا الدين ولا السلطة. عُرض كل ذلك من خلال علاقات اجتماعية معقدة بين الزيف والشفافية، في أسلوب سردي يجعل من العمل رواية بكل ما تحمله الكلمة من معنى. كل فصل يُشبه مسرحية مستقلة، مليئة بالحوار والصور التي توثق الحياة والتغيرات بمنظور شامل. وليس من قبيل الصدفة أن يبدأ الفصل الأول بعنوان ”ستوكهولم من منظور الطائر”.

ما شجّعني على ترجمة هذا العمل إلى العربية بعد قراءته هو ما كتبه الناقد العربي الكبير إبراهيم العريس عنه في مجلة ”فن المسرح – الحياة”. أقتبس من مقاله:

”أصدر سترندبرغ ذلك الكتاب وهو في الثلاثين. كان قبل ذلك، ومنذ تجاوز سنوات مراهقته وقرر أن يمتهن الكتابة، قد خاض كل أنواع الكتابة، من صحافة وقصة ومسرحية ونقد، لكن دائماً من دون طائل… والأهم من هذا – طبعاً – أن تلك التجارب التي خاضها وضعته على تماس تام، مع الكثير من شخصيات تلك البيئة وذلك الزمن… وهو إذ اكتشف أن أياً منهم ليس على استعداد لدعم أي موهبة أدبية شابة تحاول أن تستعين به، كشف عورات أولئك الناس… فاستخدم قلمه اللاذع لشن حرب ضدهم. وكان كتاب «الغرفة الحمراء» «مدفعيته» الثقيلة في المعركة. وقد زاد من فاعلية كتابه أن كل الذين كتب عنهم فيه وصورهم، إنما كانوا ملء الأسماع والأبصار، وكان ذكر اسم أي واحد منهم على غلاف الكتاب كافياً لانتشار الكتاب. وهكذا بضربة معلم، تمكن أوغست سترندبرغ من أن يضع اسمه مع الكبار: بل في موقع الساخر من الكبار.”


Röda Rummet (2022, Maizar förlag). Översättning Mustafa Qaoud.

من خلال ترجمة ”الغرفة الحمراء”، هربت من عالم جائحة كورونا إلى عالم الأدب. بدأت العمل على الترجمة في أوائل فبراير 2020، وهو نفس الشهر الذي اكتُشفت فيه أول إصابة بكوفيد-19 في السويد، وأنهيت الترجمة في نهاية نوفمبر. لم تكن مهمة سهلة كما توقعت في البداية. فرغم أن ستريندبري يُعد مجدداً في اللغة السويدية، فإن اللغة المستخدمة في هذا العمل قديمة نسبياً نظراً لتطور اللغة عبر الزمن. وقد تطلب الأمر الكثير من البحث لفهم بعض الكلمات المركبة وإزالة بعض اللواحق القديمة التي لم تعد مستخدمة في القواميس والنصوص السويدية الحديثة. استخدمت النسخة المعتمدة من جامعة يوتيبوري كأساس للترجمة. وكان البحث مرهقاً للغاية؛ إذ أن بعض المصطلحات لم يكن لها حتى مرادفات واضحة في قواميس المترادفات. لجأت أحياناً إلى الصور، وأحياناً إلى القواميس، ولكن عندما لم أكن راضياً عن الترجمة التي توصلت إليها من خلال السياق، لجأت إلى ما يسمى بـ”شرح الغرفة الحمراء”، حيث يمكن أن تُشرح كلمة أو مصطلح في صفحة كاملة. بالطبع لا يمكن تضمين هذا الشرح المفصل في الترجمة، لذا كان عليّ إيجاد كلمة عربية تنقل المعنى وتتناسب مع السياق.

وأحياناً لم يكن هذا كافياً، لأن بعض الكلمات والأشياء اختفت من الحياة اليومية. حتى المقيمون في السويد قد يحتاجون إلى شرح لبعضها. لذا اضطررت لإضافة بعض الحواشي لتفسير ذلك. مثلًا: العملة القديمة ”ريكسدالر” كانت عملة فضية تعادل مبلغاً معيناً من النقود الورقية، وهذا لن يكون واضحاً دون حاشية. أو مثلًاً ”وجبة الستة أطباق”، وهي عشاء كان شائعًا في المقاهي والمطاعم بستوكهولم في ذلك الزمن. أو استخدام الضمير الرسمي ”Ni” (أنتم) في المخاطبة، الذي كان يستخدم لإظهار الاحترام، والذي اختفى الآن تماماً من اللغة السويدية، حيث يُستخدم ”du” (أنت) مع الجميع، بغض النظر عن المكانة. هذا استوجب توضيحاً في البداية مع حاشية، حتى لا يختلط الأمر على القارئ عند وجود أكثر من شخص في المشهد، ولا يعتقد أن الحديث موجه للجميع.

باختصار، أنا ممتن لأوغست ستريندبري لإتاحة الفرصة لي لترجمة هذا العمل، الذي جعل من عام كورونا الطويل والصعب أكثر تحملاً بالنسبة لي. كما منحني قدرة أكبر على البحث والمراجعة دون ملل أو تعب، لأنني كنت أسعى لتحقيق أقصى درجات الدقة في الترجمة وتجنب الأخطاء التأويلية التي قد تُغتفر من مترجمين محترفين، لكنها لا تُغتفر من شخص لا يزال في خطواته الأولى في ترجمة الأدب الكلاسيكي. لقد ترجمت من قبل أدب الأطفال والعديد من المقالات والمواد الإخبارية، لكن هذه هي المرة الأولى التي أتجرأ فيها على دخول عالم الأدب الكلاسيكي. ربما ارتكبت بعض الأخطاء هنا وهناك في التفسير، لكنني أشعر براحة الضمير لأنني لم أخن الكاتب ولا أسلوبه، ولم أخدع القارئ ولا نفسي.

كتب أوغست ستريندبري على مدى أربعة عقود، وكان كاتباً، مسرحياً، صحفياً، فناناً تشكيلياً، مصوراً وناشطًا نقابياً. كما خصص وقتاً للبحث العلمي، وعمل كمعلم، وحاول أن يصبح طبيباً، ثم ممثلًا في المسرح الدرامي. وقد انعكست كل هذه التجارب في شخصيات مستقلة في ”الغرفة الحمراء” – مثل البطل أرفيد فالك، الصحفي والكاتب في الرواية، والطبيب الراوي بوري، والفنان سيلين، وكاتب المسرح ريهنهيلم، والرسام والنحات لوندال، والفلاسفة أوغبري وأولا مونتانوس. كانوا أصدقاء اعتادوا أن يجتمعوا في ”الغرفة الحمراء” في ستوكهولم، ووسط حياتهم وبيئتهم تدور أحداث وشخصيات مهمة. وبعد ”الغرفة الحمراء”، كتب ستريندبري عدة روايات ومسرحيات مهمة عُرضت على المسارح العالمية، منها ”الآنسة جوليا”، ”الطريق إلى دمشق”، و”الأب”، وغيرها الكثير.

لا أرغب في الحديث أكثر عن فصول الكتاب الـ29 حتى لا أفسد متعة القراءة عليكم، لكنني أود أن أقول إن العديد من المواقف التي صوّرها الكاتب آنذاك، للأسف، تنطبق على واقعنا العربي المعاصر. نضال الشخصيات وأبطال ”الغرفة الحمراء” كان نقطة انطلاق للحركة الاجتماعية الديمقراطية في السويد، ولعالم أفضل نأمل جميعاً أن تصل إليه المنطقة العربية يوماً ما. لقد ساهم أوغست ستريندبري في هذا التغيير المجتمعي في السويد من خلال أعماله المسرحية، ونصوصه الأدبية والصحفية، ونشاطه النقابي. وربما عكس العمل شيئاً من شخصيته الحقيقية، التي تشبه شخصية البطل ”أرفيد فالك”، الذي تخلى عن خلفيته الأرستقراطية وقرر أن يترك منصبه وعمله في المؤسسات الحكومية ليصبح كاتباً وشاعراً. بدأت رحلته باكتشاف الزيف في الصحافة والإعلام، والأكاديميا، والمسرح، والعمل النقابي. رحلة ممتعة مع شخصيات تجمع بين الدعابة والحزن، والفلسفة.

والآن، أدعوكم لقراءة ”الغرفة الحمراء”.

مصطفى قاعود • 2025-06-30
مصطفى قاعود كاتب وصحفي ومترجم مقيم في السويد


Varför översatte jag Röda rummet?

August Strindberg. Bild: Kungliga Biblioteket.

Strindbergs Röda Rummet publicerades 1879, men när Mostafa Kaoud översatte den till arabiska, märkte han att texten var dagsaktuell för Mellanöstern. Läs om vad som fick honom att ta sig an en klassiker ur den svenska litteraturen.

När jag anlände till Malmö som migrant 2014, blev mitt första vänskapsband det med Malmö stadsbibliotek. Jag började regelbundet delta i aktiviteter, där många hölls i en stor sal kallad ”Röda rummet”. Namnets klang hade en särskild inverkan på mig, även om jag till en början inte visste att det var uppkallat efter det litterära verket av den framstående och kontroversiella författaren August Strindberg, grundaren av det impressionistiska teatern på global nivå. Jag hade inte heller förväntat mig att jag en dag skulle behärska svenska tillräckligt väl för att kunna översätta verket till arabiska.

Det är svårt att veta var man ska börja när man presenterar sin översättning av ett så kreativt litterärt verk som kombinerar roman, teater och dokumentation, som ”Röda rummet”. Ska man börja med att tala om själva verket, om författaren som skapade det och många andra teater- och litterära verk, eller om båda tillsammans, på ett sätt som speglar den sammanflätning som fanns mellan författaren och hans verk? Strindberg blev Sveriges mest kända författare, och hans internationella status som grundare av den moderna psykologiska teatern i Europa och världen är obestridlig. Han påverkade både Tjechov och Ibsen, samt stora filmskapare som Ingmar Bergman. ”Röda rummet” var det verk som gav honom det stora offentliga erkännandet, enligt honom själv.

Boken publicerades 1879, under en period av viktiga samhällsförändringar i Sverige och globalt. I ett av kapitlen nämner författaren ”Pariskommunen” och den globala arbetarkampen. I Sverige skildrade ”Röda rummet” den svåra övergången till ett parlamentariskt och demokratiskt samhälle. Romanen utsattes för många hinder och blev en skarp, satirisk kritik av allt som hindrade samhällets framsteg. Strindbergs vassa tunga skonade ingen: inte de ineffektiva myndigheterna, akademin, pressen, förlagen, teatern, konsten, filosofin, det parlamentariska livet, fackföreningarna, politiken, religionen eller makten. Allt detta skildrades genom komplexa sociala relationer mellan det falska och det transparenta, i en berättarform som gör verket till en roman i ordets rätta bemärkelse. Varje kapitel är som en fristående pjäs, med dialoger och bilder som dokumenterar livet och förändringarna med fågelperspektiv. Det är ingen slump att det första kapitlet heter ”Stockholm ur fågelperspektiv”.

Vad som uppmuntrade mig att översätta verket till arabiska var vad den stora arabiska kritikern Ibrahim Al-Aris skrev om det i tidskriften ”Teaterkonst – Al-Hayat”. Jag citerar från hans artikel:

”Strindberg publicerade denna bok när han var trettio år gammal. Innan dess, sedan han lämnat tonåren och bestämt sig för att bli författare, hade han prövat alla former av skrivande: journalistik, noveller, teater och kritik, men utan framgång… Viktigare än detta var att dessa erfarenheter satte honom i direkt kontakt med många personer i den miljön och tiden… När han upptäckte att ingen av dem var villiga att stödja någon ung litterär talang, avslöjade han deras brister… Han använde sin vassa penna för att föra krig mot dem. Boken ’Röda rummet’ var hans tunga artilleri i denna kamp. Dess effektivitet ökade eftersom alla han skrev om och porträtterade var välkända. Att nämna någon av dem på bokomslaget var tillräckligt för att sprida boken. Så med ett mästerligt drag lyckades August Strindberg placera sitt namn bland de stora: som en satiriker av de stora.”


Röda Rummet (2022, Maizar förlag). Översättning Mostafa Kaoud.

Genom att översätta ”Röda rummet” flydde jag från coronapandemins värld till litteraturens värld. Jag inledde arbetet i början av februari 2020, samma månad som covid-19 upptäcktes i Sverige, och avslutade översättningen i slutet av november. Det var inte en lätt uppgift, vilket jag först trott. Även om August Strindberg anses vara en förnyare av svenska språket, är språket i detta verk, med tanke på den utveckling svenskan har genomgått, relativt gammalt.

Det krävde mycket forskning för att förstå vissa sammansatta ord och att avlägsna föråldrade suffix som inte längre finns i moderna svenska ordböcker och texter. Jag använde den version som godkänts av Göteborgs universitet som grund för översättningen. Forskningen var mycket ansträngande; vissa termer hade inga tydliga motsvarigheter ens i synonymordböcker. Jag vände mig ibland till bilder och ibland till synonymordböcker. Men när jag inte var nöjd med de tolkningar jag kom fram till, baserat på sammanhanget, vände jag mig till det jag kallar ”Röda rummets tolkning”, där en hel sida får förklara betydelsen av ett ord eller en term. Naturligtvis kan man inte inkludera denna detaljerade förklaring i översättningen, så man måste hitta ett arabiskt ord som fångar andemeningen och passar in i sammanhanget.

Ibland räcker inte det, eftersom vissa ord och saker har försvunnit från det dagliga livet. Även de som bor i Sverige kan behöva förklaringar. Därför var jag tvungen att lägga till några fotnoter för att förklara detta. Till exempel var den gamla valutan ”riksdaler” en silvermynt som motsvarade ett visst belopp i papperspengar, vilket inte skulle vara tydligt utan en fotnot. Eller till exempel ”sexrättersmåltiden”, en middag som var populär på kaféer och restauranger i Stockholm vid den tiden. Eller när en individ tilltalas med det formella ”Ni” för att visa respekt, vilket idag helt har försvunnit från svenska språket, där man nu tilltalar alla med ”du”, oavsett status. Detta krävde en förklaring i början med en fotnot för att fortsätta använda ”du” istället för ”Ni”, så att läsaren inte blir förvirrad när det finns mer än en person i scenen och dialogen förs mellan två personer, så att ingen tror att man tilltalar alla.

Kort sagt, jag är tacksam mot August Strindberg för att jag fick översätta detta verk, vilket gjorde det långa och svåra coronaåret mer uthärdligt för mig. Det gav mig också mer förmåga att forska och granska utan trötthet eller leda, eftersom jag ville uppnå högsta möjliga noggrannhet i översättningen och undvika vissa små tolkningsfel, i synnerhet denna första gång. Jag har tidigare översatt barnlitteratur och många debattartiklar och nyheter, men detta är första gången jag vågar mig in i den klassiska litteraturens värld. Kanske har jag gjort några misstag här och där i tolkningen, men åtminstone känner jag samvetsfrid att jag inte har förrått författaren och hans stil, inte lurat läsaren och inte lurat mig själv.

August Strindberg, som skrev under fyra decennier, var författare, dramatiker, journalist, bildkonstnär, fotograf och facklig aktivist. Han ägnade också en tid åt naturvetenskaplig forskning, arbetade som lärare och försökte vid ett tillfälle bli läkare och senare skådespelare vid den dramatiska teatern. Alla dessa erfarenheter återspeglade han i form av självständiga karaktärer i Röda rummet – såsom huvudpersonen Arvid Falk, journalisten och författaren i romanen, berättaren doktor Borg, konstnären Sellén, dramatikern Rehanehlm, målaren och skulptören Lundahl, samt filosoferna Ygberg och Olof Montanus. Dessa var vänner som brukade samlas i det Röda rummet i Stockholm, och i deras liv och omgivning utspelar sig många viktiga händelser och karaktärer. Efter Röda rummet skrev August Strindberg flera betydelsefulla romaner och teaterstycken som spelats på världsscener, däribland Fröken Julie, Vägen till Damaskus och Fadren, bland många andra.

Jag vill inte tala mer om bokens 29 kapitel för att inte förstöra läsupplevelsen för er, men jag vill säga att många av de situationer som författaren skildrade då tyvärr kan appliceras på vår nuvarande arabiska verklighet. Kampen hos karaktärerna och hjältarna i ”Röda rummet” var en utgångspunkt för den socialdemokratiska rörelsen i Sverige och för en bättre värld som vi alla hoppas att den arabiska världen en dag kommer att nå. August Strindberg bidrog till denna samhällsförändring i Sverige genom sina pjäser, litterära och journalistiska texter och sitt fackliga arbete. Kanske speglade verket något av hans verkliga personlighet, som liknar huvudkaraktären Arvid Falk, som lämnade sin aristokratiska bakgrund och beslutade att lämna sin position och sitt arbete i statliga myndigheter för att bli författare och poet. Hans resa började med att upptäcka falskheten inom journalistik och media, akademin, teatern och fackföreningsarbetet. En underhållande resa med karaktärer som ibland är humoristiska och glada, ibland mörka och melankoliska, och ibland spelar rollen som filosofer.

Nu bjuder jag in er att läsa Röda rummet.

Mostafa Kaoud • 2025-06-30
Författare, journalist och översättare baserad i Malmö.