▲ Ulla Carlsson, professor professor i medie- och kommunikationsforskning vid Göteborgs universitet. Bild: Johan Wingborg (Beskuren)
På Pressfrihetsdagen 3 maj, pratar författaren Ghirmay Yohannes med Ulla Carlsson, professor i yttrandefrihet, mediernas roll och vad Sverige skulle kunna göra för fängslade Eritreanska journalister och författare.
”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”
Artikel 19 i FNs universella deklaration om de mänskliga rättigheterna ger yttrandefrihet en innebörd. Medborgarskap saknar mening om fakta, information och vitterhet för att förstå samhället, en vital samhällsdebatt och en kunnig och kritisk blick hos medborgarna saknas. Det finns därför en självklar koppling mellan yttrandefrihet och fria/oberoende medier, menar Ulla Carlsson, UNESCO-professor i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik vid Göteborgs universitet.
När började yttrandefriheten formuleras?
– Ofta har det skett i anslutning till utvecklingen av den liberala demokratin där yttrandefrihet utgör en grundsten. Ökade möjligheter till spridningen av det tryckta ordet gör att krav på yttrandefrihet formuleras när tyranni, terror och censur är vittomfattande på många håll i världen under 1700-talet. Men det handlade om yttrandefrihet för en liten privilegierad klass. I flera delar av världen är det fortsatt så.
Ett annat sätt är att besvara frågan med antagandet i FNs generalförsamling av de universella mänskliga rättigheterna där artikel 19 behandlar rätten till åsikts- och yttrandefrihet. Här bör också den så kallade Windhoek-deklarationen 1991 nämnas då den ger begreppet pressfrihet en universell innebörd. I deklarationen fastslås att medierna ska vara fria, oberoende och pluralistiska. Den klassiska liberala uppfattningen om pressfrihet kompletteras därmed med institutionella och ekonomiska faktorer.
Vem började, och varför?
– Deklarationen om mänskliga rättigheter antogs av FNs generalförsamling 1948 i spåren av världskrigen, nazismen och kolonialväldets upplösning. För första gången fastställs skydd för grundläggande mänskliga rättigheter som är universella.
Representanter med olika bakgrund från alla regioner i världen utarbetade deklarationens artiklar. Människorna bakom deklarationen såg trots många djupgående meningsskiljaktigheter en enad mänsklighet som delar en gemensam framtid och ett globalt ansvar – en gemensam norm för alla folk och nationer.
Frågor om yttrandefrihet, informationsfrihet och pressfrihet är fortfarande mycket infekterade på den globala arenan – så konfliktfyllda att det var omöjligt att innefatta yttrandefrihet i FN:s globala mål i Agenda 2030.
Tror du det finns riktig tryckfrihet i hela världen även i Sverige?
– Frihetsbegreppet är i sig komplicerat och så är också yttrandefrihet ett komplicerat begrepp.
Både goda och dåliga argument kan användas för att begränsa yttrandefriheten, som är en relation mellan staten och individen. Nu liksom tidigare i historien säger sig alla vara för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, så länge det inte kostar vare sig makt, pengar eller obehag.
Yttrandefrihet är inte är en obegränsad rättighet, den medför ansvar och ömsesidig respekt.
Yttrandefrihet handlar förvisso om lagar och juridik men också om etik och moral. Gränserna för yttrandefrihet är inte konstanta utan påverkas av gängse kulturella och sociala kontexter, av rådande värden och normer. Det är i tider av mer genomgripande samhällsförändringar som yttrandefrihetens gränser prövas. I sådana situationer kan inskränkningar i yttrandefriheten visa sig riskfyllda.
Balansen mellan säkerhet, personlig integritet och yttrande- och informationsfrihet i den digitala världen är en kritisk fråga. Digitaliseringen har skapat en komplex medieekologi. Yttrandefriheten kan aldrig tas för given, den måste motiveras och underbyggas i varje tid. Så även i Sverige.
Hur ser situationen för tryckfriheten ut i världen idag?
– För att kunna utnyttja rätten till yttrandefrihet måste alla människor ha grundläggande utbildning och god hälsa. Men det har inte alla, vilket ofta är en följd av sociala orättvisor, könsdiskriminering, etnisk och religiös diskriminering, arbetslöshet etcetera. Bristande tillgång till information och kunskap följer i spåren. Jag vill särskilt betona vikten av att beakta den självklara kopplingen mellan läskunnighet, skrivförmåga och yttrandefrihet.
Tyvärr går demokratiutvecklingen i världen bakåt enligt flera demokratiindex. Det innebär bl a att medborgare i många länder utsätts för censur och kontroll och att journalister, publicister, författare, förläggare och konstnärer trakasseras, attackeras, arresteras och till och med mördas.
För när demokratiutvecklingen går bakåt betyder det att befolkningen i allt färre länder har tillgång till oberoende medier. Enligt Reportrar utan gränser har idag knappt 10 procent av världens befolkning reell tillgång till fria medier och ett pluralistiskt medielandskap, 40 procent beräknas bo i länder där censur råder eller där användningen av medier är hårt kontrollerad och återstående 50 procent befinner sig däremellan. Det är en dyster läsning.
Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2022
Finns det lagar som kan förhindra pressfriheten?
– Lagar stiftas, och har stiftats, för att till exempel inskränka pressfriheten på många håll i världen. Där pressfriheten redan än starkt begränsad ökar hot och våld mot journalister, författare och förläggare. Terroristlagar används inte sällan för kränkningar av yttrandefriheten.
Det växande hotet mot mediernas frihet och oberoende journalistik globalt är en gigantisk utmaning. I allt fler länder hotas journalister av fysiska så väl som verbala attacker, vilka försvårar eller omintetgör deras möjligheter att rapportera om viktiga händelser och information till allmänheten. Det är något som har ökat under rådande pandemi. Kvinnliga journalister är särskilt utsatta.
Vilka har makten att hjälpa offren, är det FN, Amnesty, omvärlden, länderna själva?
– Internationella organisationer som FN och UNESCO måste intensivt arbeta för de globala målen i Agenda 2030, som att säkerställa allmän tillgång till information och skydda grundläggande friheter, i enlighet med nationell lagstiftning och internationella överenskommelser.
Det kräver betydligt bättre interaktion och fruktbart samarbete mellan internationell, regional och nationell nivå än idag. Tyvärr är medierna en underrepresenterad och ofta undervärderad aspekt av demokrati-utveckling. Stöd för oberoende medier runt om i världen utgör endast en bråkdel av mediebiståndet. Insikten om att medieutveckling är en del av demokratiutvecklingen och därmed den biståndspolitik som har demokrati i blickpunkten saknas.
ICORN, som är ett internationellt nätverk för yttrandefrihet, hjälper förvisade journalister, artister, konstnärer, författare med mera i samarbete med fristäderna. Har du några åsikter eller ord till dem?
– ICORN är av stort värde i flera avseenden. Inte bara för att ge hotade publicister och andra konstnärer en fristad utan också genom att låta deras röster höras i offentliga och konstnärliga sammanhang. Det är röster som är nödvändiga att lyssna till om vi vill bidra till en bättre värld. Jag önskar verkligen att flera städer i Sverige ska ingå i ICORN.
Vem tror du kan bli en röst åt de röstlösa?
– Min förhoppning är att allt fler röster ska bli hörda och lyssnade till, att alla de möjligheter till kommunikation som kommer av digitaliseringen ska utvecklas och leda till samlade uttryck, mobilisering och kraftsamlingar som gör skillnad, att kanaler tillkommer som går under diktaturens och kontrollens radar. Medier är en viktig resurs för rörelser som främjar politisk och social utveckling. Här har många NGOs ett ansvar.
Vi, som bor i ett på många sätt rikt land, borde i betydligt högra grad engagera oss för att stärka yttrandefriheten i andra delar av världen. Även för forskare finns det angelägna problem att studera och dessutom utöka samarbetet med forskare, till exempel i Afrika.
Yttrandefrihet är en rättighet i delar av världen men lyx i andra delar, särskilt i Afrika, hur kan vi balansera det?
– För länder som har yttrandefrihet fastställd i grundlag gäller det att klokt utnyttja sin yttrandefrihet för att påvisa kränkningar av yttrandefriheten i andra delar av världen och på olika sätt stödja dem som skapar ord och bild.
En fråga som ställs allt oftare är om strukturerna för internationellt samarbete idag kan möta de komplexa och brådskande utmaningar som yttrande- och pressfriheten står inför. Yttrandefrihetens centrala samhällsroll synes i många fall vara oklar. Den politiska viljan haltar och hos givarorganisationernas finns behov av ökad kunskap, lokal förankring och intern samordning. Det är sannolikt relativt stora omprövningar som måste göras för att kunna ge ett mer konstruktivt stöd till en hälsosam medieekologi.
Tror du världen känner till de eritreanska journalister som sitter i fängelse de senaste 20 åren? Har du pratat om de offer de har gjort, och vad har du att säga nu?
– Vad gäller Sverige hoppas jag att Dawit Isaak som sitter fängslad i Eritrea för sina åsikter skull har blivit en symbol för kampen som pågår på många håll i världen för det fria ordet. Situationen i Eritrea har nämnts från tid till annan. Förhoppningsvis har Dawit Isaaks sak även spritts utanför Sveriges gränser.
Eritrea kan inte undgås på den globala och regionala dagordningen då landet återfinns i botten av de index som följer pressfriheten, ett land där regimen utövar absolut kontroll över all information. Vid World Press Freedom Day 2017 i Jakarta utdelades The UNESCO/Guillermo Cano World Press Freedom Prize till Dawit Isaak, och priset mottogs av hans dotter. På så sätt uppmärksammades Eritrea internationellt. I olika UNESCO-sammanhang har jag i mina inlägg refererat till den svåra situationen i Eritrea för journalister, författare och andra utövare inom kulturen. Sverige kan göra betydligt mer för att situationen i Eritrea ska uppmärksammas på olika agendor. Det är lätt att fattiga diktaturer som Eritrea försvinner utom synhåll om de inte ständigt omnämns med sitt rätta namn.
Har du något meddelande angående yttrandefriheten till världen och till offren i hela världen?
– Vad kan man säga när samhällsutvecklingen i världen synes så dyster som idag? Det gäller inte minst yttrandefriheten, när information och konstnärligt utövande kan vara en fråga om liv eller död i flera länder. Kanske är det dags att åter kräva ’communication rights’, som enligt forskaren Cees Hamelink ”…involve freedom of opinion and expression, democratic media governance, media ownership and media control, participation in one’s own culture, linguistic rights, rights to education, privacy, assemble, and self-determination”.
Det är av avgörande betydelse att yttrandefrihet ses i den kontexten. Yttrandefrihet är en del i en större helhet. Det handlar om en ständig kamp som måste föras och för det krävs det politisk vilja och mod.
Tack så mycket Professor Ulla Karlsson för den här detaljerad intervjun!
Tack själv Ghirmay!
Ghirmay Yohannes • 2023-05-02 Ghirmay Yohannes är journalist, poet, författare och filmskapare från Eritrea.
Emöke Andersson Lipcsey • 2025-01-20
Är Deus ex machina, teaterns gudomliga ingripande, något människan av naturen förväntar sig, och hur påverkar det vår syn på AI? Läs den ungerska författaren Emöke Andersson Lipcseys uppföljning på sin essä om maskininlärning.
Läs mer →
Konstantin Zarubin • 2024-12-20
Lyktan bad den ryske författaren Konstantin Zarubin att skriva om självcensur bland ryssar i väst. Vi fick tillbaka en genomarbetad definition av censur, och en känga åt oss själva!
Läs mer →
Alireza Naghavi • 2024-12-06
Precis när Alireza Naghavi lärt sig svenska och gått ut skolan, tvingades han lämna landet, tog sig till Frankrike och fick uppehållstillstånd. Men så flera år senare får han ett meddelande från Sverige. Läs hans berättelse om vad hem kan betyda i Lyktan.
Läs mer →