Guida illustrata lungo una strada incerta

Dipinti di Rezan Arab. Foto: Silvia Colombo

Attraverso dipinti, sculture, video, installazioni e lavori tessili gli artisti interpretano il loro viaggio dalla guerra civile in Siria verso un Paese sconosciuto. Silvia Colombo ha visitato la mostra collettiva “Tankar på en oviss väg” curata da Abir Boukhari e allestita presso la galleria Havremagasinet di Boden.

“Come ci si sente a essere costretti a lasciare la propria casa, esposti a grossi rischi lungo la strada verso chissà cosa, ad arrivare in un posto di cui non si conoscono né la cultura, né la lingua, lontano da casa, senza amici e famiglia?”.

Questa la citazione che si legge non appena varcata la soglia della stanza che ospita la mostra Tankar om en oviss väg (Pensieri su una strada incerta), curata da Abir Boukhari e allestita presso lo spazio espositivo Havremagasinet di Boden fino al 22 maggio 2021. Una frase semplice ma di grande impatto, in grado di attivare una serie di domande e di pensieri che hanno a che fare con la difficoltà di comunicare qualcosa più grande di noi. Da subito, ancora prima di entrare nel vivo dell’esposizione, vengono messi in gioco ricordi, sentimenti e paure difficilmente esprimibili a parole – ancor più se in un’altra lingua e qualora non condivise da altri. “Le parole non bastano” per esprimere che cosa si prova a scappare da una catastrofe come la guerra civile in Siria. “L’arte, invece, è un linguaggio condiviso capace di raggiungere l’altro” – aggiunge Abir. Questo il carico emozionale da cui partire. Immediato e diretto. A esso, poi, si deve aggiungere quello visuale: i lavori di cinque artisti che, in modi e con tecniche diverse, hanno materializzato il loro viaggio lungo “una strada incerta”. Si sa da dove si parte, ma non si conosce ciò che sta per accadere.

Pittura, scultura, installazione, video e ricamo diventano la guida illustrata di un viaggio obbligato verso un esilio sconosciuto, dove la distanza, lo scorrere del tempo e la memoria sono alcune delle tematiche ricorrenti. Sono le fondamenta che permettono alle storie degli artisti di intrecciarsi e di diventare una. Quella di tutti e di nessuno che prende vita coi lavori pittorici di Mahmoud Dayoub, per poi continuare con il video The Blue Was more Distant than the Sky (2020/2021) di Nisrine Boukhari.


Muhammad Ali, A Step Into Nowhere. Foto: Peter Rosvik

Assume poi la forma dei dipinti di Rezan Arab, che sono un mix paradossale di iperrealtà e virtualità. L’artista interpreta su tela la sua vita digitale, ritraendo i suoi cari esattamente come li vede: mediati dallo schermo del telefono che rimanda una quotidianità distante e dolorosa. Al tempo stesso con e senza filtro. Qui l’attenzione lenticolare dell’artista non tralascia nulla: il bello, il nostalgico, così come l’imperfezione e il brutto. Proprio come la vita. Ed ecco che i volti dei suoi cari si sovrappongono ai numeri della tastiera del telefono, alle icone dei social network o sono deformati da una pixellatura evidente.

Si passa poi dalle due alle tre dimensioni, con l’installazione A Step into Nowhere (2021) di Muhammad Ali. In una stanza in bianco e nero alcuni oggetti impilati vengono assaliti da piccoli esserini provenienti da chissà quale dimensione fantastica. Mentre l’orologio fermo e la stanza chiaramente disabitata alludono a uno spazio remoto, l’accumulo oggettuale è un riferimento a un trasloco imminente, oppure passato – si è interrotto o non è mai avvenuto?

L’ultima tappa di questa avventura delicata è riservata a una serie di mappe di Damasco ricamate in diversi colori da Diana Jabi. Anche in questo caso, lo scorrere lento del tempo (quello impiegato per la realizzazione dell’opera) si sovrappone alla volontà mnemonica dell’artista, che ripercorre su tela le strade della sua città, punto dopo punto, alla ricerca di casa (Home Sweet Home, 2016). Alla volta di una riappropriazione, poetica e spirituale, delle sue radici.
Ed è proprio questo il senso di tutta la mostra: perdersi per poi ritrovarsi, anche in una dimensione nuova e sconosciuta.

Silvia Colombo • 2021-05-04
Silvia Colombo è una storica dell'arte, museologa e autrice che attualmente vive a Luleå. Si interessa di musei e ricerche interdisciplinari tra arte, politica e memoria.


Lyktan è una rivista culturale multilingue con uno spiccato interesse per l’incontro tra diversi linguaggi. Partendo dal concetto di “arte per tutti”, si occupa di arte, cultura e plurilinguismo. Laica e apartitica, viene gestita in maniera indipendente da Konstfrämjandet Västmanland. Contattaci

Illustrerad guide till en oviss väg

Målningar av Rezan Arab. Foto: Silvia Colombo

Genom målning, skulptur, video, installation och broderi tolkar konstnärer sina egna resor från Syriens inbördeskrig till ett främmande land. Silivia Colombo har sett Tankar på en oviss väg, en grupputställning curerad av Abir Boukhari på länskonsthallen Havremagasinet i Boden.

”Hur skulle det kännas att vara tvungen att lämna ditt hem, utsättas för stora risker på väg mot vem vet vad, komma till en plats där du varken kan kulturen eller språket, vara långt ifrån ditt hem och utan dina vänner och familj?”. Citatet finns att läsa på en skylt i Havremagasinet i Boden, där utställningen Tankar om en oviss väg visas. Den enkla men effektfulla meningen aktiverar en serie frågor och tankar om svårigheterna i att uttrycka någonting större än ord, och är det första intrycket av utställningen som besökaren får. Omedelbart, ens innan en får uppleva utställningen, lyfter den minnen, känslor och rädslor som är nästan obeskrivbara – ännu mer så uttryckta på ett annat språk än modersmålet. ”Ord räcker inte till” för att förmedla flykten från en katastrof som Syriens inbördeskrig. ”Konst – istället – är ett gemensamt språk som kan nå fram till människor” – tillägger Abir.

Detta är en känslomässig börda som en får bära och balansera, ända från utställningens början. Snabbt och direkt. Parallellt kommer det visuella: en mängd verk skapade i olika stilar och i flera tekniker av fem konstnärer som materialiserar sin resa längs ”en oviss väg”. En vet vilken som är startpunkten men inte vad som kommer att ske under resan.

Måleri, skulptur, installation, video och broderi blir till en illustrerad guide till en ofrivillig färd mot en okänd exil, där tillstånd, tidens gång samt förmågan att minnas är några återkommande teman.
Det är utställningens grund som låter konstnärernas berättelser vävas ihop. Ens och samtidigt ingens historia lever genom Mahmoud Dayoubs målningar och Nisrine Boukharis löpande video The Blue Was more Distant than the Sky (2020/2021).


Muhammad Ali, A Step Into Nowhere. Foto: Peter Rosvik

Sedan följer vi den paradoxala blandning som poppar upp i Rezan Arabs målningar där hyperverklighet och virtuellt blandas. På tyg tolkar konstnären sitt digitala liv genom att porträttera sina nära och kära som han ser dem: medierad av telefonskärmen där vardaglighet beskrivs som något avlägset och sorgligt. Och samtidigt ofiltrerad. Rezans värld målas minutiöst och utan undantag: från det vackra till det nostalgiska, men även det dåliga och fula. Som livet är. Ibland överlappar konstnärens porträtt på sina nära och kära mobilens knappsats eller sociala mediers ikoner, och i vissa fall blir de förstörda av pixlade detaljer.

Med Muhammad Alis installation A Step into Nowhere (2021) byter vi två- mot tredimensionellt. I ett svartvitt rum angrips föremål av små varelser från vem vet vilket fantastiskt samhälle. Väggklockan som stannat och hela det tomma rummet i sig vittnar om en blek plats, föremålssamlingarna är referenser till en kommande (eller tidigare?) flytt. Blev den avbruten eller har den aldrig hänt?

Sista etappen av det här känsliga äventyret är Diana Jabis serie broderade kartor som avbildar staden Damaskus. Den långsamma tidens gång (den som användes för att fysiskt producera broderiet) flätas här ihop med konstnärens vilja att minnas. Hon går över Damaskus gator, stygn för stygn, och letar efter sin hemstad (Home Sweet Home, 2016). Poetiskt och själsligt är hon på väg mot sina rötter. Och på ett övergripande plan är det utställningens avsikt: att förlora och sedan att återupptäcka sig, även i en ny och obekant kontext.

Silvia Colombo • 2021-05-04
Silvia Colombo är konsthistoriker, museolog och skribent bosatt i Luleå. Har ett särskilt intresse för tvärvetenskapliga forskning om konst, politik, musei- samt minnesstudier.


Lyktan är en flerspråkig kulturtidskrift med ett särskilt intresse för mötet mellan språk. Med utgångspunkt i ”konst för alla” skriver vi om konst, kultur och flerspråkighet. Vi är politiskt och religiöst obundna och drivs fristående med Konstfrämjandet Västmanland som huvudman. Kontakta oss